Jamen, nej. Precis. Det blir inte mycket bloggande nu, nej.
1. det är fortfarande kämpigt med att få ihop assistans och vardag och vi vill inte skriva om bara tråkigheter. Vi vill inte ge en bild av att vi stänger in oss, tjurar och använder internet för att klaga av oss när det går segt.
2. tid och energi går åt till ovanstående punkt. Det är liksom verkligen så.
3. Neo har fått en dunderförkylning och det krävs en del fokus och energi åt att lösa det praktiska kring detta då Danny inte får bli smittad. En ALS-drabbad som får förkylning kan få svårt att hosta upp skräp ur lungorna och det kan resultera i en mycket farlig lunginflammation.
MEN…trumvirvel…det händer ju bra grejer OCKSÅ! TAdaaaaaaaaAAAA!
Som till exempel:
Tillsammans med Johannas pappa och bonusmamma var vi och lyssnade på Jonas Gardells föreställning förra helgen.
Det är en sån väldigt vis man, den däringa Jonas. Och det är så värdefullt att få skratta. Mitt i all skit, så går det ändå att skratta. Är inte det fantastiskt? Det GÅR att sitta där och roa sig. Det GÅR att stänga av det där andra en stund. Det går att tillåta sig själv fullständigt fokus på något som inte i första hand kommer lösa våra vardagsbekymmer. Lite som att vi sitter där i konserthuset och låter oss tas hand om av någon som leder oss rakt in i glädje.
Särskilt Johanna är ett stort fan av både stå upp-komik och Jonas Gardells böcker så det var nog en extra speciell kväll för henne. Men vi satt båda och skrattade högt. Helt underbart. Jonas är en sån som man kan tycka ”har rätt” att skämta om nästintill allt då han har varit med om så väldigt mycket skit. ”Rätt” har väl alla på sätt och vis, men det är något visst med människor som bjuder av alla sina sidor kring det de talar om. Jonas ger intrycket av att han slänger fram sådant som han verkligen reflekterat kring. Han visar det sorgsna, det ilskna, det glada och det humoristiska.
Vi hade mejlat lite innan så han visste vilka vi var, när vi gick fram efteråt och tog den här stela bilden här nedanför…
Han känner till ALS på ett personligt plan då hans pappa drabbades av det.
Tack för en fin kväll Jonas!
Och mer då? Jo Danny skriver och skriver och skriver. Alltså Johanna börjar bli svartsjuk på ögonstyrningen, så många intensiva blickar som den fått på sista tiden. Det är skrivande av novell, dikter, roman och även en del bokläsning. Vilken grej med ögonstyrning!!! Vilken frihet det ger.
Mer än så? Ja det skulle väl vara att NEO FORTFARANDE ÄR VÄRLDENS VACKRASTE LILLA VARELSE PÅ DENNA JORD OCH ATT MORRIZ ÄR EN HELT UNDERBAR KATT SOM TAR HAND OM SIN MÄNNISKOBROR PÅ ETT HELT UNIKT SÄTT. Flippar lite där. Det är Johanna som skriver just nu. Och hon är trött och tänkte sova en stund. Adjö.
(några veckor gammal men det är så här de håller på de fina små liven)
Livet alltså 